Ett backpackerliv senare...
Har tar var resa slut! Om nagra fa timmar lyfter planet som ska ta oss hem. Hem till Sverige. Hem till Stockholm. Jag tanker avsluta den har resan pa samma satt som jag avslutade min forra som jag dokumenterade har, med ett utdrag ur boken Fordjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessls (som for ovrigt borde lasas av alla i hela varlden).
"Hur långt bort man än har rest, hur mycket man än har sett, från Taj Mahals tinnar till den sibiriska vildmarken, kommer man kanske till sist ändå fram till den olyckliga slutsatsen - oftast när man ligger i sängen och stirrar upp i halmtaket på något undermåligt logi i Indokina" skriver Swithin i sin sista bok, den postumt utgivna Vistelser 1917 (1918). "Det är omöjligt att befria sig från den obevekliga, kväljande feber som går under namnet Hemma. Efter sjuttiotre års lidande har jag dock funnit ett botemedel. Man är tvungen att bita ihop och resa hem igen och hur ansträngande det än är utan omskrivningar fastställa sina exakta hemmakoordinationer, sin longitud och latitud. Endast då kan man sluta se sig om och upptäcka den spektakulära vy man har mitt framför ögonen."
Nu gar jag tillbaka till min vanliga blogg http://konsekvenslost.blogg.se, vi ses dar!
Upp och ivag!
Linn (och Axel vid datorn bredvid).
(Ah) nar ni tar saker i egna hander
Vi var har igar, pa internetcafet, och jag bad Axel blogga eftersom jag var upptagen med att panikjaga lagenhet i Halmstad (utan framgang om det roar nagon att fa leva med den vetskapen), Axel svarade med att stirra pa skarmen i nagra minuter och sedan saga "Det har ar inte min grej, jag ar ingen bloggare". Sa nu tar jag saken i egna hander.
Vi kom till Bangkok i sondags och sedan dess har vi shoppat. Jag overdriver inte nar jag gissar pa att vara vaskor har gatt upp tio kilo i vikt (var!). Klader, skor, smycken, skivor, dataprogram, mobil och Gud-vet-vad.
Pappa och Kanjana var med forsta dagen, men akte sedan upp i bergen for att titta pa kvinnor med sjuttioelva ringar runt halsen och rida elefant.
Vi har ocksa varit pa nattmarknad och tittat pa bio.
I mandags at vi pa en restaurant dar maten kom pa ett rullande band, sa fick man plocka av det man ville ha och lagga det i grytan man hade framfor sig. Det var kul!
I sondags at vi i en food court och jag fick sjukt stark mat som fick min mun att borja brinna. Det var mindre kul.
Nu ska vi bege oss tillbaka till lagenheten och lamna grejerna innan jag ska ga pa manikyr och pedikyr. Ska man leva sa ska man leva gott!
Vi hors imorgon.
Trott i benen.
PS. Jag kollade precis SMHI och kan tryggt konstatera att ett stabilt moln kommer att glida in over Stockholm och ar formodat att stanna i en till tva veckor framat. Nice!
PS
Fyra nyanser av brunt
Jag nadde klimax nagon gang pa Koh Tao och befinner mig nu i berattelsens premiss. Detta betyder alltsa att hur mycket jag an solar nu sa blir jag inte brunare, tvartom. Ju mer jag solar desto mer avsondrar min kropp den bruna fargen jag samlat pa mig och gar tillbaka mot anslaget, visserligen i en ny tappning med mojligheter for nya utgangar infor nasta resa, men i alla fall. Det slutar alltid pa samma satt.
Tycker ni att jag svamlar? Det gor Axel ocksa. Han suckar allt mer hojljutt for varje gang jag namner min teori och fragar mig var logiken ligger i detta, men jag kan inte lata bli, hur ologiskt det an ma lata, sa maste det ligga en gnutta sanning i det jag sager.
Eller sa ar det bara jag som drabbas av hybris efter en viss tid i solen och vagrar noja mig med vad jag far... Men hur rolig skulle den berattelsen bli?
Fred ut!
Solkysst.
Det ar ju kul nar det gar bra for andra, eller nagot...
Det ar laskigt hur mycket tiden spelar roll i vara liv. Hur jag och Axel har gatt runt i fem veckor och latsas som om tiden bara ar siffror trots att vi bada hela tiden har varit medvetna om att det bara ar ett visst antal dagar kvar tills vi ar tillbaka dar vi borjade.
I host flyttar jag, borjar en ny skola och forsoker mig pa ett annat liv. Innan dess ska saker ordnas, papper ska skrivas och gammalt ska goras om till nytt, men framforallt ska det mentala stallas om. Pa nagonting annat. Pa nagonting nytt.
Idag har vi legat pa stranden som vanligt och sen akte vi till kopcentrumet och bowlade. Tanken var att ga pa bio, men eftersom de inte visar en enda film har pa engelska sa sprack det. Igen.
Axel vann bowlingen, eller snarare; jag lat Axel vinna bowlingen eftersom jag i vanliga fall alltid vinner. Han vann med ett poang per runda. Nar vi gick darifran var jag arg och ville skrika fula ord, men hindrade mig sjalv i sista sekund. Pa banan bredvid oss spelade ett par som inte var sa duktiga, men det var inte det som fick mig att lagga marke till dem, det som forundrade mig var hur kvinnan blev glad varje gang mannen lyckades med nagonting bra. Hon appladerade och klappade honom pa rumpan, skrattade och var allmant uppmuntrande. Till och med nar han gick om henne poangmassigt! Varfor gladjs man at andras framgang nar man sjalv haller pa att forlora? Har hon inte ens ett litet spar av en tavlingsmanniska i sig?
Nu ska jag ga och vinna mot Axel pa kort.
Vinn. (Till och med mitt namn skriker vinn, om man byter ut L:et mot ett V alltsa).
I en konstant dimma av illamaende och svett
Min kropp borjar ge upp. Den strejkar och sager stopp till all varme och sol, med minst en illamaendeattack om dagen.
Om du ar ute efter vita sandstrander blandat med stadsliv, da ar Hua Hin the place to be!
Om du gillar att ta ett dopp nar det blir for varmt, da har du kommit helt fel om du befinner dig i Hua Hin. Vattnet ar lika klart som vid slussenkajen och det flyter runt sma grona prickar overallt. Dock ar ju jag och min pojkvan sjalvutnamnda kampar sa vi badar anda.
Knappt tre timmar om dagen spenderar vi pa stranden. Sen har vi strosat runt i kopcentret, varit pa nattmarknaden och atit pa Pizza Hut tillsammans med massa andra vita manniskor. Igar skulle vi gatt pa bio med alla filmer var dubbade till Thai sa det sprack.
Pa sondag aker vi till Bangkok och bor i pappa och K's lagenhet tills nasta torsdag da det bar av hem. Hem till Sverige.
Den har tiden har gatt laskigt fort, samtidigt som vi har hunnit med valdigt mycket. Tva lander, fem oar och tre stader har vi klarat av nar vi satter oss pa planet i Bangkok och det ar inte fy skam for en och en halv manad.
Tjollahopp.
Svettloken Ake.
JAG KOM IN I HALMSTAD!!!
Cirka fyra timmar efter att jag publicerade forra inlagget lag jag pa golvet i badrummet och kastade upp en pizza, bokstavligen (jag at en margarita till lunch).
Fyra uppkastningar senare varkte kroppen av utmattning och uttorkning eftersom jag inte ens fick behalla vatten. Efter det lag jag inne och ojade mig i ett och ett halvt dygn.
Idag mar jag bra. Vi anlande till Hua Hin for nagra timmar sen. Efter att alla pa baten fatt ga fram i foren for att den skulle kunna backa, bussen varit forsenad och vi tvingats sitta pa en restaurant tjugo minuter fran stan.
Vi bor pa ett litet pittoreskt gasthus med fyra rum och gemensam toalett, vad mer kan man begara for drygt 150 kronor?
Min mobil ar numera i tva delar och jag vagar inte riktigt rora den eftersom en elektrisk stot in i en saker dod kanns for ootrolig (jo, det ska vara tva o).
Igar var det aventyr som stod pa schemat, mitt i all sjukdom. En Gecko rusade(!) in i rummet och Axel fick bevisa sin manlighet och rusa efter. Jakten gick in i badrummet dar Axel lyckades fa in ett slag vilket resulterade i att Geckon tappade svansen som sen lag och sprattlade pa golvet tills den hamnade tillsammans med kloakrattorna. Geckon stannade kvar en stund till, men tog sen ytterdorren ut. Aventyr!
Nu ska jag hoppa runt rummet lite och jubla over vad som vantar mig i host.
Hurra for mig!
Studenten.
Hoppla
Pa mandag aker vi formodligen till Hua Hin i en knapp vecka innan det ar dags for Bangkok och shoppingen (som vi har taggat for sen vi kopte biljetterna till Singapore).
De senaste dagarna har vi mest tagit det lugn och vilat upp oss efter aventyret vi var med om, eller nagot. Vi har solat och badat och atit god mat. Axel och Leo har roat sig med att spela fotboll och badat i poolen som nagon dykare kastade upp mat i tre ganger igar, Pappa har hoppat runt pa sin sin infekterade ta samt knaprat penicillin och jag sjalv har battrat pa brannan och last Bitterfittan.
Igarkvall shottade vi i baren och drack buckets. Vi fick ett varsitt supercoolt armband och Axel vann i poker.
Nu ska jag ga upp pa hotellrummet igen och overraska Axel med frukost. Sen ar det bad som galler igen!
Chang.
Linnnn.
PS. Funderar ni over vilken bok ni ska lasa har nast kan jag rekomendera Hundraaringen som klev ut genom fonstret och forsvann. Fantastiskt rolig och lattslukad bok, plus att man lar sig lite om historia pa kuppen och sant ar aldrig fel att kunna briljera med.
I wish I was I PUNKrocker with flowers in my hair
Morgonen borjade med att min mobil la av for sjuttioattonde gangen denna resa (om ni tappar hakan nu, sa vanta bara, det kommer mera...), resultatet av denna mobilforlust ar formodligen vad som utloste handelserna for denna dag eftersom det var vad som fick oss att bli sena. I alla fall. Jag, Axel och Pappa tog mopparna over till vastsidan for att bada. Det borjar med att vi(jag) lyckas valja en vag som var som hamtad ur ett terrangspeedwayrace. Upp och ner, hit och dit, fram och tillbaka for vi tills vi insag att det formodligen inte var modan lont att resa pa detta satt bara for att bada, sa vi vande om. Val framme vid en trevlig strand kom Pappa pa att han var hungrig sa han gick for att kopa mat och kom tillbaka med en uppskrapad storta(som nu ar bandagerad) och en ostmacka. Inte nog med det. Pa vag tillbaka till ostsidan och hotellet far jag och Axel punka och tvingas hanga pa en verkstad vid vagen X antal minuter...
Sa ni kanske forstar oss nu nar vi ska knalla de fyra meterna ner till stranden och dricka ol?!.
Pinka punk.
Linn, med nymalade, turkosa, naglar.
52
Vi har det superbra! Leo tar dykcert. och Janne visade mig och Linn sydsidan av koh tao. Maktiga vafflor och en cola pa ett supermysigt fik dar personalen fick lara sig att gora kaffe. Blev lite sugen pa att bryta in och visa hur man gor pa riktigt, men jag fick inte for Linn...
Hej hej!
Tror det blir Pad Thai idag igen, nr 52
.A
Det ska vara gott o leva, annars kan det kvitta
Pappa och Leo ar har ocksa.
Igar var vi ute och snorklade tillsammans med osimkunniga thailandare med flytvast. Pappa forsokte infiltrera dem, bli accepterad som en av stammen, slippa alla turistpriser och fa kanna sig som en local. Sa med flytvasten uppe i hakan gav han sig av ut i det bla. Allt gick bra tills dess att han gick tillbaka upp pa baten och thaiarna sag att han var over 170 cm, da blev han avslojad.
En av stoppen var en o som det kostade 100 baht att komma i land pa. Spannande med en sa exklusiv o att det kostar att ga i land, tankte vi tills vi insag att vi blivit lurade iland pa en o med tre strander utan badmojligheter eftersom det var koraller anda upp pa stranden och glass for 100 baht. Men lika glada var vi for det, fast gladast var nog thaiarna.
Idag har vi solat, badat och Axel har haft sonder ett nyinkopt beachtennisracket.
Imorgon flyttar jag och Axel ifran lyxresorten till ett mindre och billigare stalle, utan pool, for san har lyx har inte tva backpackers rad med. Nej, nagon matta far det vara pa torpet.
Vada, jag har borjat ordbajsa igen?
Nu ska jag ga ner och mota upp min kara familj och pojkvan pa stranden sa ska vi dricka ol i solnedgangen. Jag klagar inte.
Champagne pa er!
Linn - med solen i nacken.
Tjipp och valkomna till haj(k)
Pappa och Leo kom till Koh Tao imorse och haller pa att reka hotell i skrivandets stund (tror jag), sa att vi slipper jobba sa mycket nar vi kommer fram. Leo ska aven ta dykcert., sa vi far val se om vi ocksa lockas in i fallan, eller for att vara realistiska kanske vi ska byta ut vi mot Axel eftersom min hajfobi inte tillater aktiviteter som innehaller tuber och hajvanliga djup.
Livet pa nasta o lar inte skilja sig sa mycket fran hur vi har haft det de senaste dagarna, dock tankte vi addera en snorkling eller tva...
Nu tanker jag sluta skriva eftersom det inte ar sa mycket annat an ordbajs som kommer ur mina fingrar just nu och sist jag kollade sa var ordbajseri inte nagot som man kan kalla for det nya svarta, eller nagot annat talesatt som tyder pa att det ar inne.
Ordprutt och hej.
Kraken.
PS. Tigerhajar kan simma pa en metersdjup och de ater(!) manniskor. Inte bara smakar och sen sticker darifran som vithajar, utan de njuter av smaken av manniskokott och allt annat som finns innanfor var tunna hud.
Tva saronger, vit sand och iste
Vi lever lata dagar med sol, mat och somn. Dagar utan tillsatt anstrangning.
Vi ar nu inne pa var tredje dag har pa Koh Phangan. Vi bor strax utanfor det sk karnan med tillhorande hamn. Eller som Elli skulle saga; utanfor tullarna. Sa vi hyr moppe for att ta oss fram och tillbaka pa kvallarna och det ar val i stort sett den enda anstrangningen som vi tar oss for, att satta oss pa moppen alltsa.
Pa fredag aker vi vidare till Koh Tao, dar planen ar att mota upp min Far och Lillebror for nagra dagar. Annars ar kalendern ganska oppen.
Just nu ar vi inne vid hamnen for att kopa sarsprit, eftersom jag ar sa klumpig som jag ar, och ata lunch. Sa nu ska vi ata var lunch och sedan aterga till att gora ingenting pa en sarong pa en vit strand, lang bort fran vardagen.
Pompa och stat,
i vattnet blir man vat.
Hon-med-en-vid-rand-over-ryggen.
Jag och en blundande Axel pa min lillebrors student for nagra veckor sedan, pa tal om ingenting alls
Hej Koh Phangan! Hej svett och bostadsloshet!
Efter manga om och men hittade vi tillslut tillbaka igar. Och efter en natts somn och annu mer om och men lyckades vi checka ut en dag tidigare an tankt och(!) fa pengarna tillbaka for den sista och oboende natten. Sa nu, efter en halvtimme lang svettigt batresa, ar vi framme. Dock utan bostad an sa lange.
Nu ska jag aterga till hotelletandet innan Axel marker mitt fusk. Inte for att han ska saga nagot som sjalv sitter inne pa fejjan och svarar pa sina tusen grattisinlagg, men i alla fall.
Fred ut!
Svettloken Ake.
