Oi amigos!
Jag inledde helgen med att vara strandsatt i min lägenhet. Det var en skottlossning i favelan som ligger nära mitt hem. Klockan tio började de skjuta, klockan elva kom polisen, klockan halv två kunde jag åka till Ipanema om jag tog en massiv omväg. I Ipanema träffade jag Prussiluskan och Brittan2.
Klockan fem tog jag en van till Niteroi där jag spenderade helgen. Ny/gamla vänner, nya vänner, mat, sightseeing, skratt och brigadero var vad som bjöds. Inte illa om jag får säga det själv och tänkt: det får jag ju!
Väl hemma på söndagen var det meningen att jag skulle ta farväl av Brittan, men nollan hade inga hemnycklar och kunde därför inte lämna huset. Så nu är han snart framme i Buenos Aires utan att ha träffat mig en sista gång. Stackarn! Dock gjorde detta att jag hann med en snabbis i Ipanema med bananerna för kaffedrickande istället. Det var första gången jag drack kaffe på över en månad, ni kan säkert räkna ut min reaktion på koffeinet...
Idag har jag hängt på Copa med Prussiluskan. Vi har badat och druckit öl. Brittan2 anslöt sig lagom till middagen. Vi åt pizza och chokladpizza. Det var gott!
Imorgon inleder jag min sista vecka på jobbet. Hoppas att vi slipper pyssla lika mycket som förra veckan... Jag blev satt på att hjälpa barnen att klippa rakt. Annika, du kan ju föreställa dig hur det gick. Ska försöka komma ihåg att ta med mig kameran sista dagen och fota odjuren.
Jag kommer att flytta till en annan lägenhet alternativt ett hotell imorgon eller på onsdag och vet inte huruvida jag kommer att ha tillgång till internet eller inte. Så om jag helt plötsligt slutar skriva så är jag troligen inte död, bara internetlös. Det kanske är samma sak förresten?
Hej Linn,
Kul att läsa din blogg. Avundas din mamma som får hem dig snart. Själv får jag vänta till juli.
Vad tråkigt med ditt boende och kvinnan som inte gav dig mat. Hoppas resten av din tid blir bra och att du har en del roliga minnen med dig hem också. Kram Pia
njut nu av dina sista veckor, sola o bada för mig med, anni kommer hem på sönd,jipi!
har fortfarande inte sett skymten av de där barnhemsbarnen!
kram kram från tina
Vilken dramatik att får vara med om en skottlossning, men mitt hjärta stannade nästan när jag såg att du kanske skulle vara utan Internet. Du måste genast gå till närmaste apotek och kolla om de har någonting som dämpar din abstinens annars kan du få men för livet. Jag har varit med om det och tro mig det var ingen lek. HUA! Bara tankan får mig att skaka... Internet 4-ever. You can't live without it.
Det låter som att du behöver komma hem nu och äta lunch med mig och mamsen...kött och potatis, tror att internetlös och död är släkt, oj, oj lilla gumman... skottlossning låter däremot rent av farligt. Vi ses
