Linn - med världen för mina fötter

Jag har varit har i tva manader nu och om jag ska vara arlig sa har jag inte varit riktigt mig sjalv dessa tva manader. Visst ar det svart att visa alla sina sidor pa tva manader, men det har ar annorlunda.

Nar min plan lyfte fran arlanda i borjan av april sa lamnade jag inte bara min svenska trygghet bakom mig, jag lamnade en del av mig sjalv. Jag ar inte en annan person har, men jag ar inte heller mig sjalv fullt ut. Fyra exempel:

Jag pratar inte konstant och apropa ingenting alls.

Jag bar inte orhangen.

Jag rapar inte!

Jag drar inga sexskamt.

Jag ar blond, jag har blaa ogon och jag ar oskuldsfull lik en av Guds anglar. Forstar ni nu vad jag menar med att jag lamnade en bit av mig sjalv kvar i Sverige?

Hittade ett internetcafé i narheten av jobbet. Om en dryg timme borjar min sista arbetsdag, sen ar det ledig i en vecka innan mitt plan lyfter for att ta mig hem till Sverige. I natt regnade det och idag ar det halvdisigt, men jag hoppas att Han ger mig sol den sista veckan.

Jag har flyttat till en ny vardfamilj. Bor nu i Tijuca som ligger narmare Centro och langre bort fran stranden. Min nya h-mom ar hur gullig som helst och ger mig mat varje dag. Hon har en son som ar 24 och ljustekniker. Jag kanske ska ga med h-mom och titta pa en forestallning som han jobbar pa innan jag aker hem.
Jag har eget rum och eget badrum, dock lacker toaletten sa jag maste leka inte-nudda-vatten nar jag ska ga pa toaletten, men det ar val ett tidsfordriv det ocksa... Jag har inget internet, men ska forsoka ta mitt till ett internetcafé minst en gang till innan jag aker.

Jag jobbade inte i tisdags som jag sa att jag skulle, dagen agnades at att packa mina saker och sen aka till Leblon dar kontoret ligger for att vanta pa att fa komma till min nya vardfamilj. Under tiden fick jag vandra runt i Shopping Leblon och pa stranden. Var nara pa att bli ranad, men klarade mig tack och lov. Besokte aven starbucks for forsta gangen. Pappa sager att man inte kan aka till en stad med starbucks utan att ga dit, da har man inte varit i staden pa riktigt.

Jag kommer inte att sakna jobbet, sattet som de behandlar ungarna pa ar allt annat an acceptabelt (enligt mig). Igar fick de leka med ballonger och nar de var klara sa lararen at dem att spranga dem for att bli av med dem. Sa fort smallarna borjade ljuda sa borjade en av ungarna grata och skrika hysteriskt. Han skakade i hela kroppen och forsokte gomma sig bakom lararen. Lararen belv forbannad for att han grat och sa at ungarna att fortsatta smalla ballongerna och inte bry sig om honom. Det kanske bara ar jag som tycker att det ar sjukt?!

Nu ska jag ga till jobbet. Jag har med mig kameran och ska se om jag far ta bilder.

Jag inledde helgen med att vara strandsatt i min lägenhet. Det var en skottlossning i favelan som ligger nära mitt hem. Klockan tio började de skjuta, klockan elva kom polisen, klockan halv två kunde jag åka till Ipanema om jag tog en massiv omväg. I Ipanema träffade jag Prussiluskan och Brittan2.

Klockan fem tog jag en van till Niteroi där jag spenderade helgen. Ny/gamla vänner, nya vänner, mat, sightseeing, skratt och brigadero var vad som bjöds. Inte illa om jag får säga det själv och tänkt: det får jag ju!

Väl hemma på söndagen var det meningen att jag skulle ta farväl av Brittan, men nollan hade inga hemnycklar och kunde därför inte lämna huset. Så nu är han snart framme i Buenos Aires utan att ha träffat mig en sista gång. Stackarn! Dock gjorde detta att jag hann med en snabbis i Ipanema med bananerna för kaffedrickande istället. Det var första gången jag drack kaffe på över en månad, ni kan säkert räkna ut min reaktion på koffeinet...

Idag har jag hängt på Copa med Prussiluskan. Vi har badat och druckit öl. Brittan2 anslöt sig lagom till middagen. Vi åt pizza och chokladpizza. Det var gott!

Imorgon inleder jag min sista vecka på jobbet. Hoppas att vi slipper pyssla lika mycket som förra veckan... Jag blev satt på att hjälpa barnen att klippa rakt. Annika, du kan ju föreställa dig hur det gick. Ska försöka komma ihåg att ta med mig kameran sista dagen och fota odjuren.

Jag kommer att flytta till en annan lägenhet alternativt ett hotell imorgon eller på onsdag och vet inte huruvida jag kommer att ha tillgång till internet eller inte. Så om jag helt plötsligt slutar skriva så är jag troligen inte död, bara internetlös. Det kanske är samma sak förresten?

Kom och tänka på min förlorade kamera idag. Sörjde lite. Funderade på att fälla en tår i dens ära när jag kom och tänka på några saker...

1. Min kamera är på svenska!

2. Min kamera kräver en specialladdare. Brassekameror laddas inte, man byter bara batterier i dem. "Gameboybatterier" som jag kallade dem när jag var liten.

3. Min kamera kräver en specialsladd för att lägga in bilderna, det jack som usb-sladden stoppas in i är mindre än på vanliga kameror.

Tji fick tjyvarna! Tji får de som köper min superba kamera, de kan inte använda den. Om de inte råkar prata svenska och veta att teknikmagasinet säljer allt som krävs... Om så är fallet; må de brinna i helvetet!

Jag hade den bästa söndagen! Efter att ha sovit ut (i en tom lägenhet) gick jag ner till stranden och badade. På eftermiddagen gick jag till juicebaren där jag bor och köpte en stor apelsinjuice. Halvvägs genom juicen messade Svenne-bananen mig. Jag gick ner till copa stranden igen och mötte upp honom, Larran och Svenne-bananens bananmamma med banankarl. Vi promenerade till en restaurant och jag blev bjuden(!) på middag. Efter mycket mat, prat och skratt landade jag i min säng med en film på datorn och tunga ögonlock.

På jobbet firade vi förra veckan någonting. Ingen aning om vad, men de sjöng "Happy b-day"* (på portugisiska självfallet), höll tal, klappade, åt tårta och i mitten av hela kalabaliken satt en gråhårig gubbe helt vitklädd och grät. Detta tyckte ungarna var så kul att de nu har sjungit "Happy b-day" hela veckan, varje dag, hela tiden.

I tisdags nös en unge på mig, så nu är jag övertygad om att jag har svininfluensan. En annan unge kliar sig i huvudet hela tiden, vilket jag antar är pga löss, så henne håller jag mig borta ifrån. Jag springer lite halvdiskret till andra sidan rummet när hon närmar sig.

Igår gick jag och Monet på bio. Vi såg "Änglar och demoner". Den var rolig. Han hade en musseklocka. Jag kommer att sakna henne!!

Imorgon ska jag träffa två tjejer som går samma kurs som jag och Brittan gjorde för en månad sedan. Helgen kommer troligen att spenderas utanför Rio, i Niteroi, så här läser ni nog inget nytt förrän på söndag (måndag för er).

Jag har haft en teori om hela den här min-h-mom-ger-mig-ingen-mat-grejen. Min teori har varit att hon helt plötsligt började hata mig. I och med det som hände i lördags, när hon lämnade huset innan jag vaknade och behagade inte att komma tillbaka förrän på söndagkvällen utan att tala om det, så var jag övertygad om att jag inte föll henne i smaken. Idag dock när jag frågade henne om jag kunde stanna fyra extra dagar eftersom mitt plan går förrän på torsdagen så bröt hon ihop totalt. Hon grät och sa att hon inte ville att jag skulle åka, att jag kändes som hennes dotter och tjofadderittan. Där sprack alltså den teorin. Nu har jag en ny teori: min h-mom tycker att jag är tjock och vägrar mig därför mat för, vad hon tycker är, mitt eget bästa.

Två veckor kvar nu... Jävlar i min lilla låda vad fort tiden går!

Pappa: Hälsa Staffan att jag ser honom på TV titt som tätt. De visar massa Roxette-konserter!

En mygga gick banan på mig för några nätter sen och eftersom jag har tappat all självdisciplin den senaste veckan så har jag kliat upp alla bett. Tji fick jag, nu ser det ur som om jag har vattkoppor.

Min mamma hade vattkoppor när hon var i 20årsåldern. Hon mådde jättedåligt har hon berättat och åkte ensam tunnelbana till sjukhuset. Eller buss kanske det var... Det är inget bra att få vattkoppor när man är gammal.

Så nu vet ni lite om min lägesrapport utseendemässigt, för er som inte känner min mamma SÅ väl så vet ni också lite om hennes ungdom och för er som är efterblivna när det kommer till sjukdomar vet ni när man inte ska få vattkoppor.

Tack för mig.

1. Ligg inte på mage efter att ha druckit en gigantisk megajuice.
2. Köp en mindre juice nästa gång.

Jag, Svenne-bananen och Larran hade pizzafrossa i onsdags igen. JAG ÅT NIO PIZZABITAR!!! Förstår ni hur mycket det är för en person som i vanliga fall beställer en barnpizza och lämnar hälften? För att svara på frågan jag nyss ställde er: det är mycket! Efter det så var jag rumpmätt och fick rulla hem. Tur för mig som bor på andra sidan gatan, mindre tur för de andra som bor utanför Rio.

Denna vecka har jag jobbat, umgåtts med vänner och förbannat min h-mom över att hon svälter mig. Också ett sätt att spendera sina sista veckor i Rio.

Det har varit mulet i några dagar nu. Det är synd, för då kan jag inte bada. Ja, jag har slutat sola, jag tröttnade, och har börjat bada istället. Känns bra - jag har alltid trivts bäst i vattnet.

Idag har jag strosat runt lite i copacabana. Gick till en skoaffär för att köpa ett par svindyra skor som jag spanat in i några veckor nu. Dock gick jag ut från affären tomhänt eftersom:

1. deras målgrupp tydligen har världens fetaste fotleder.

2. det var karborband på skorna. Vem köper 12 cm klackar med karborband?

Istället gick jag till en juicebar och köpte med mig kiwijuice och cola hem. Det är kul för här dricker de allt(!) med sugrör. Juice, läsk, öl, vin, you name it! Tur för mig som tycker om sugrör.

Nu ska jag chilla järnet ett tag och ikväll ska jag träffa Monet och några andra. På återseende vikingar!

 
Bild 1: Jag dricker cola med sugrör.
Bild 2: Min megastora kiwijuice.
Bild 3: Den såg grön och äcklig ut.
Bild 4: Jag mätt och belåten efter min goda kiwijuice som såg äcklig ut.

Det är skumt, den personen jag finner mig själv sakna mest är den personen som jag för några år sen ibland ville sparka hårt på smalbenet...

Malin: Hur går det med hemlängtan? Har du någon eller?

Jag: Lite... Saknar mest Leo om jag ska vara ärlig.

Min nya kamera suger lös balle! Den klarar inte av att ta bilder i enbart lampljus eller när solen har gått ner eftersom blixten gör hela bilden vit. Jag hoppas att den lyckliga jävel som köpt min fenomenala kamera nu nyttjar den till fullo. Annars blev jag rånad till ingen nytta!

I alla fall, detta är ett tappert försök till att visa er hur jag bor. Don't hate the photographer, hate the camera!





Bild 1-3: Mitt rum. Mitt rosa rum! Det finns tre stora garderober, jag har fått en tredjedel av en. Det finns en TV som inte fungerar. Det finns en dammig cd-spelare. Det är rosa!

Bild 4-5: Vardagsrummet/h-mom's sovrum. Soffan är en bäddsoffa och hon har tydligen alltid sovit där eftersom det är rummet som har AC och en fungerande TV.

Bild 6: Fula hunden.

Bild 7: Köket. Ett kylskåp, en spis, ett skafferi, en diskbänk, ett vitt plastträdgårdsbord och två vita plastträdgårdsstolar.

Bild 8: Fjärilen som tittar på mig när jag går på toa.

Jag fotade inte badrummet i övrig eftersom det var för dåligt belyst för min superkamera och inte heller hundens kiss&bajsrum eftersom det inte ens har en lampa. Ja, ni läste rätt. Hunden har ett kiss&bajsrum istället för att gå ut och rastas.

Uppdatering: Märkte att jag lät en aning sur i inlägget. Det är för att jag är sur! Min h-mom har sedan ett par veckor tillbaka slutat fråga om jag vill ha mat och lagar bara köttskit, vilket resulterar i att jag får köpa min egen mat, men det är inte billigt här. Det enda som finns i kylen är vitt bröd, smör och skinka... Jag är skithungrig!

Den här veckan har jag jobbat, skype:at med Karro i tre timmar, funderat över huruvida människan verkligen har gått på månen eller om allt bara är hittepå, druckit pitangajuice, beställt sommarSLkort (mamma, du får gärna säga till om det inte kommit inom två veckor för jag beställde det hem till dig), ätit popcorn med min h-mom, åkt massa tunnelbana, pratat i telefon på portugisiska, inte träffat Monet, träffat min LC och lite andra saker.

Helgen började med ett besök på Pao de Acucar (fast det första c:et ska vara ett c som uttalas som ett s, men jag har ingen sån bokstav på min dator). Pao de Acucar, också känt som sockertoppen på svenska, är två berg med nästan lika bra utsikt som från Jesusstatyn. För att komma upp på det första berget åker man en linbana och sedan åker man en till linbana för att komma över till det andra berget. I den första linbanan fick Brittan spel, han är tydligen höjdrädd. Det tyckte jag var roligt!

Klicka på bilderna för att se dem större.

Resten av helgen spenderades i Niteroi som ligger strax utanför Rio. Jag, Svennebananen och Larran gick bl.a. på museum (motsvarande Sthlms moderna museum fast hundra gånger mindre), vi firade Larrans kompis som fyllde 24 och vi drack coco's. Det var jättetrevligt och jag ska åka dit igen inom ett par veckor.

Klicka på bilderna för att se dem större.

Idag tänkte jag solbada, men solen gömde sig bakom molnen så det gick inte för sig. Jag kan nog glömma det där med att komma hem solbränd. Crap!

Jag har fått bekräftelse: sakerna är äntligen slängda.

Jag har nu slutat skolan och börjat mitt volontäarbete. Jag har alltså förflyttat mig från trygga Ipanema till mindre trygga Rio-förorten. Skolan jag jobbar på ligger cirka en timme bort med tunnelbana plus en mindre promenad. Jag är glad att jag är tunnelbanevan annars hade jag säkert fått panik över att åka ensam till och från jobbet, speciellt från eftersom det är mörkt ute då.

Klassen som jag jobbar med består av cira femton stycken femåringar och två lärare. Jag är med under deras fritidsverksamhet, danslektioner, mellanmål och dylik.

Pedagogiken kanske inte är den jag skulle förespråka och i dett läge är jag faktiskt så ogillande att jag inte ens tänker  försöka ta seden dit jag kommer. De låter barnen löpa amok, slåss, skrika, kasta mat och andra oacceptabla saker utan att ens lyfta på ögonbrynen. Medans de blir skogstokiga om de går ur ledet, sitter utanför ringen eller ställer sig upp när de ska sitta ner. De skriker rakt i ansiktet på dem och drar dem i armarna. Det här är inte ens likt Sverige mina vänner! Dock är det fortfarande min första vecka så jag kanske ska vänta med att döma...

Sabina: Den 28:e är en söndag...

Min kära Köttätare gick banan här idag och kommenterade varje inlägg, så nu tänkte jag svara henne så gott jag kan i ett tio-punkters-inlägg istället för att ta mig igenom alla inlägg.

1. Nej, jag hade inte stödstrumpor på mig när jag flög. Jag äger inga stödstrumpor.

2. Jag ångrar inte att jag slog vad med dig. Jag känner dig, hade jag slagit vad med dig hade du vunnit av ren envishet.

3. Nej, kött är inte gott.

4. Vad gör du när du kommit till tåget då? Jo, åker och jobbar! Jag jobbar bara tre dagar i veckan, om du undrar.

5. Är inte jag värd ett samtal till Brasilien? Eller förresten, svara inte på den frågan.

6. Jag tror jag vet varför, Maffiabossen.

7. Hunden är vattenrädd, jag "spillde" mitt glas med vatten på henne och hon skrek som om jag hade satt eld på henne.

8. Vadå upptagen? Gud är aldrig för upptagen för mig. Och läser han det här är det rätt åt honom!

9. Hur mycket får du av pappa för att skriva att han är klok?

10. Vi ska äta så mycket chokladpizza att du tillslut spricker!

Plus: Jag saknar dig också!

Jag drömmer väldigt mycket nu för tiden. Jag drömmer om människor jag känner, men bara vissa människor. De liksom turas om att vara med mig på nätterna. Det är skumt!

Jag hatar att vara sjuk! Man blir så abnormt handlingsbegränsad. Så när jag blir sjuk tar jag alla piller jag kan hitta för att slippa vara det. Dock är det svårt när man är i ett land där man inte förstår innehållsförteckningen på pillerburken. Det grämer mig, att inte kunna ta annat än näsdroppar och ipren som jag tog med från Sverige. Därför har jag nu givit mig på huskurer, så som att dricka mycket. Varför det är bra har jag ingen aning om, kanske för att man blir väldigt kissnödig och då kan kissa ut sin sjukdom... Hmmm... Så här har min huskursvecka sett ut:

Måndag: Drack en liter apelsinjuice och åt två bananer. Somnade till ljudet av en film, sånt får man göra när man är sjuk.

Tisdag: Åt mycket grönsaker och tänkte positivt, har hört att det är viktigt. Somnade täppt i näsan.

Onsdag: Tröstshoppade dyra skor och drack en och en halv liter vatten på en timme. Somnade ångestfylld och kissnödig.

Torsdag: Drack ännu en lite apelsinjuice dock med körsbär i denna gång. Åt melon och svinäckliga biscoitos. Somnade med rinnande ögon.

Detta är absurt! Man kan inte vara förkyld så här länge utan att bättras den minsta millimeter. Kanske jag har skaffat mig den där svinsjukdomen. Fast det skulle vara konstigt, Karro säger att det smittar om man slickar på mexikanare och vad jag vet så har jag inte gjort det...