Linn - med världen för mina fötter

"Vilse i skogen vandrar han omkring, han vandrar omkring men han hittar ingenting. Han lever pa kottar, stenar och bar, han hittar inte hem, han vet inte vart han ar." Sa sjonger Markoolio och sa sitter jag och sjunger bak pa moppen for tillfallet. Vi har virrat runt i nagra timmar nu, sett en sten som ser ut som en jattesnopp, sett en annan sten som skulle se ut som en jattevagina, tittat pa elefanter, atit lunch, atit glass och massa andra roliga saker som man gor nar man ar vilse.

Imorse vackte jag Axel med min skonsang, paket och Oreos. Axel fyller 21 och ar darmed ikapp mig igen. Dagen har, som ni kanske forstatt, spenderats pa en moppe. Fram tills nu da vi satt oss pa ett internetcafe for att vila vara trasmakande stjartar en stund.

Igar flog vi fran Phuket hit, pa flyget traffade vi en jattetrevlig apa som kunde prata engelska. Halvvags till Koh Samui stallde han sig upp och holl ett tal om hur vi skulle kunna applicera Washington Consensus pa Angolakonflikten och pa sa satt komma fram till en hallbar losning pa problemet. Nu ljog jag. Det handa inget spannande pa flyresan mer an att jag var nara pa att ata kott.

Hotellet vi bor pa har ar fint, om man bortser fran badrummet som ser ut som en jordhala, poolen som inte har stadats pa tre ar och flygplanen som passerar rakt over rummet. Imorgon eller pa tisdag aker vi vidare till Koh Phangan.

Nu ska vi ater bege oss ut i djungeln och forsoka navigera oss tillbaka till hotellet och ta en dusch innan det ar dags for fodelsedagsfootscrub, fodelsedagsmiddag och fodelsedagsglass.

Pa aterseende.
Mulle.